När sjukvård uteblev ifrån BUP

.

– Vi gör INTE hembesök, sade bup.

– Men om han nu inte kan ta sig TILL ER – hur gör ni då? Han behöver hjälp! Er hjälp!

Bup var benhårda. Hänvisade till arbetsplatssäkerheten. Skulle han få ett utbrott och snetända kunde ju ingen komma till undsättning 😳🙄

Okej.

Så de trodde att han skulle komma att bli farlig.

– Men då kommer ni två stycken varav den ena väntar i hallen UTIFALL en hotande situation uppstår.

– Nej, så jobbar inte vi.

– Vilket innebär att han blir utan sjukvårdens hjälp?

– Ja.

Att ha social fobi. Så pass allvarlig att han ett tag inte ens kunde vara ute på VÅR gata för det fanns ju människor han kunde möta/se.

Hur fan tänkte bup där? HUR skulle ha ta sig FRÅN parkeringen TILL sjukhuset – IN genom entrén förbi korridorer och fram till ett väntrum.

Folk exakt ÖVERALLT.. .

2 jurister på Socialstyrelsen kom att backa mig och hänvisade till lagtext och sade att bup gjorde fel.

Jag fick deras direktnummer utifall bup hade några invändningar.

Fick tag i chefen för bup Västmanland och sade med myndig stämma vad som skulle bli hans uppdrag att lösa.

2 veckor senare gjorde Sams läkare hembesök SJÄLV.

Åkte 12 mil enkom för det.

Fortsatte med hembesöken under två års tid tills den sociala fobin började att släppa.

Inte ett knyst ifrån bup ”att så jobbar inte vi”

Problem är till för att lösas.

Bemötas.

På den kravnivå våra barn och unga klarar av.

Idag.

En annan tid.

Ett annat liv.

Sam går själv till vårdcentralen utan problem.

Allt har sin tid och mognad bara.

Rätt stöd och anpassningar utmed vägen bara.

För att tillslut nå fram.

I mål.

Annonser

Nu finns jag på Facebook också

Att finnas här och berätta om det som var och blev.

Inspirera – ge hopp.

Skapa microsteg av förändring åt rätt håll kring NPF.

Reflektioner kring nu.

Livet kring nuet.

.

Det är på instagram jag skriver som mest personligt. Ibland hamnar det här på bloggen – för alla har ju inte instagram. ( Men kommer att lägga ut mer här framöver )

Och nu.

Nu finns jag även på Facebook och tror främst det blir citat inläggen som hamnar där.

Så vill ni – så häng på även där – och dela de bilder ni tycker 🤗 Där finns jag under KungaMamman

Det är TILLSAMMANS vi skapar förändringar kring NPF 👑

Att bara ha skola 1-3 lektioner i veckan

.

Sam var beviljad hemundervisning eftersom han inte förmådde att vara i skolans lokaler under hela högstadier.

Beviljad 3 lektioner.

I veckan.

Ibland var hans pedagog uppbokad i skolan. På något som var viktigare än att ha lektion med Sam.

Då hade han bara 2 lektioner.

I veckan.

Ibland fanns andra förhinder.

Då kom ingen lärare alls.

Ingen lektion.

På hela veckan. .

1-3 lektioner i veckan om han hade tur.

Hade han varit SJUK såsom i cancer hade det varit annorlunda fick jag höra.

Nu hade han ju ”bara” Asperger.

Vi borde vara tacksamma att han fick hemundervisning över huvud taget. .

Jag visste om en annan elev med liknande svårigheter som Sam.

Som bodde i Dalahästens rike.

Som hade 5 ämnen.

Hemundervisning i alla.

Där gick det att ordna fram en fungerande skolgång.

Påtalade detta för rektor.

Hur gick det att ordna där men inte här?

– Ja då får du väl flytta till Borlänge då – för här får ni det inte.

Eh 🙄😳

I vår kommun gav man inte min son en skola anser jag, även om den var 1-3 lektioner.

I veckan.

Vart befinner sig skolplikten då?

När rollerna är ombytta?

När eleven VILL ha skola men inte förmår utefter hur skolan är utformad.

När skola vägrar ge det som behovet kräver. .

Sam kom att gå ut grundskolan med ETT betyg.

Ett..

Måste understryka dock att de 2 pedagoger som kom till honom under dessa 3 år var fantastiska på alla vis.

Men de hade inte en chans att hjälpa honom mer än den tid de fick tilldelad. .

– Han kan läsa ifatt allt sen, sade rektor.

Sen.

Visste denne vilket högt berg som väntade honom att ta ikapp allt.

Sen?

Att skjuta på problemet till senare.

Låta det bli någon annans.

Någon annans kostnad.

Bidragande orsak till psykisk ohälsa.

1-3 lektioner i veckan.

Och ändå.

Nästa månad tar han studenten.

Ämnen kvar att läsa och med annan inriktning nu när han vet vart han vill satsa sin yrkesbana.

Men så mycket som kunnat gått helt åt helvete.

1-3 lektioner.

I veckan.

För han var ju inte sjuk.

Skolan gjorde mitt barn sjukt

”Sam gick inte i Fredags till skolan.

Inte i måndags heller då han låg i fosterställning länge länge i sängen och vägrade vakna till denna värld.

Tisdagen blev det 2 lektioner gjorda och idag ensdast en.

Hade jag proppsat på att han skulle gå på båda lektionerna hade jag haft han kvar hemma.

Jag kunde avläsa han såpass där på skolparkeringen då han kröp ihop under instrumentbrädan.

Så full av vånda.

Ångest.

Vi kom att göra en deal.

Han skulle kunna gå, om det bara blev en lektion hörde jag mummlandes under den uppdragna luvan.

Tur att jag ändå ”kan han”..oftast..och att skolan inte ifrågasätter vad jag håller på med som ”daltar” så.

Ni anar inte den känslan av att känna stöd ifrån skolan och de litar fullt på mig och mina försök att få iväg honom.

Att de inte klandrar mig de dagar som han inte går.

Idag ringde rektorn och ett möte är inbokat först på påsklovet.

Är väl svårt att få ihop bup och hab, rektorer för mellan och högstadiet.

Superbra.

Känns som att vi verkligen har siktet inställt på samma mål och att vi är på samma sida.

Är ju inte alltid som man pratar samma språk.

//Mars 2011

Så mycket som inte blev av sedan.

Så mycket av ”så jobbar inte vi”

Så mycket ebb i budgeten.

Kort därefter blev han sk #hemmasittare

Hela åk 7,8 och 9

Och jag kom på kant med allt och alla kändes det mest som.

Stunderna var förbi då alla var på samma våglängd.

Då fler kom att göra fler fel än rätt.

.

Det som hände där i mars 2011 var att Sam höll på att bli utbränd av svensk skola.

Något jag inget förstod där och då.

Energinivå som sjönk alltmer och kraven kvarstod och blev allt fler.

Energi som sinade likt en sönderslagen huvudkran med påslaget vatten. .

Att barn kunde bli utmattade av skola var för mig något nytt.

Och hade Sam inte haft den underbara läkare på bup som förstod och sjukskrev honom vet jag inte hur det gått och vilken linje socialtjänsten gått på när orosanmälan kom in och LVU blev på tapeten.

För han gick ju inte till skolan 🙄

Utbränd – nerbränd

Det som är kvar av mig.

Jag som är ihoplimmad.

Läkt.

Skör.

Har kvarstående skador. Kanske rentutav permanenta.

Stresskänslig.

Ömtålig. .

En kropp som tog stryk av kampen jag fick föra själv mot så mycket under så lång tid.

2 barn att rodda.

Att rädda.

Under alla dessa år insjuknade jag tre gånger av att energin inte täckte till.

Att den sinade.

Alla dessa år som gick åt till att vara sjuk parallellt med att fortfarande slåss för dem.

Utbränd.

Nerbränd till grunden.

Nu finns nya utmaningar i livet på fler fronter. Sånt som skrapar hål på nyss läkta sår.

Ett av dem är att fixa aktivitetsersättning åt båda killarna nu när de ska ha förlängd skolgång.

Och en av vårdcentralerna säger att ingen läkartid till det finns förens efter sommaren.

Eh – Junior måste ha sin aktivitetsersättning igång till Augusti redan för att det ska gå ihop sig ekonomiskt med studier på annan ort 🙈

Försäkringskassan har dessutom en handläggningstid på 3-4 månader..

Då skulle pengar komma först till jul.. Den stressen blir stor – såpass att den framkallar som kärlkramp igen hos mig.

När stresspåslag lagras så är jag för bräcklig än för att klara pressen. .

Att hela tiden behöva armbåga sig fram.

Att peka med hela handen om vad som gäller. .

Jag brinner än i fler ändar.

#utbränd #utmattningssyndrom #kungamamman #försäkringskassa #förlängdastudier #hemmasittare #aktivitetsersättning

Tvinga inte iväg mig till skolan

Det blev tufft.

Ångesten kom.

Hur jag än förmanade.

Peppade.

Hejade.

Hjälpte Junior att tänka i nästa steg så gick det bara inte. Inte där och då.

Det var i klass sex efter sportlovet och snaran började åter dras åt.

Svårigheter accelerera.

Han kom inte iväg till skolan. Han ogillade livet.

Vardagarna.

De som han trots allt måste lära sig hantera.

För det är ju de som var livet.

Oftast.

Vi kan inte fly ifrån det.

Vi måste lära oss att hantera det. Så även han.

Det blev en mysstund med Diablo i soffan. Ett bra snack och jag fick det förklarat för mig så jag verkligen begrep hur han hade det.

.

– Mamma, jag vet hur mycket du hatar höga höjder. Att du aldrig skulle gå upp i tians hopptorn.

Tänk om jag skulle tvinga dig att gå upp dit och hoppa.

Så som du skulle må då, så mår jag idag. Det går inte att förklara på något annat vis.

Klockren beskrivning av det som ibland var så svårt att greppa. Bad skolan att registrera frånvaron som ren sjukdag.

För när det onda satt i själen.

Ångesten.

Det var en sjukdom och inte ren lathet av att han inte gick.

Att jag inte var den där slapphänta mamman.

Det bara gick inte.

Samhället som tappat att Framtidsinvestera

.

Ändå.

Det finns siffror på 200 MILJARDER per år vad psykisk ohälsa kostar samhället.

Men jobba preventivt ?

Nähä..

Varken kring min utbrändhet som slutkörd NPF morsa eller kring killarnas förfall har man det.

Båda hamnade långt ner i depressioner för att samhället inte var flexibelt kring dem – de insatser som behövde till gick inte för:

✔️ Så jobbar inte vi

✔️ De pengarna har inte vi

✔️ Det är inte vårt ansvarsområde ✔️ Nej men SÅ kan vi inte göra för så har vi aldrig löst det på tidigare

Till exempel.

En investering som socialtjänsten mycket motvilligt beviljade kostade 6000kr

Då hade jag stridit så jag stupade tillslut.

Socialtjänstchefen var MYCKET spydig i mailet där åtgärden beviljades.

”Nu överskrider vi redan lagt budget och han går före alla andra i kön” – typ.

Vi pratar om sex-tusen-kronor.

Och det nästan grinade de över 🙄😳

Denna åtgärd kom att bli en av fler viktiga komponenter för att ta sonen dit där han är idag.

En viktig pusselbit och som där och då rent ut av passar under hashtaggen #stördöden – för det här var när som han mådde som allra värst. .

Varför saknas samsyn och gemensamt ansvar?

Varför saknas förståelse kring #framtidsinvestera och preventivt arbete kring barn som mina saknas så gott som helt?

Jag har allt för stor erfarenhet kring det. .

Och när jag läser dylik fakta så bara brinner det av i huvudet av ren frustration. .