Jourskola för störande ( NPF ) elever

Båda mina killar var det i skolan.

Störande.

Mhm.

Och nu har ett parti lösningen på de här ”stökiga” och ”störande” eleverna 🙈

Nu skall de sållas bort ännumer än vad som redan sker i vårt samhälle.

Adhd eleverna.

Asperger eleverna.

Bort i från sammanhang och sättas åt sidan.

Skamvrån.

Att vara en av de här störande eleverna bottnar SÅ mycket i en SKOLA som inte möter upp och anpassar undervisningen utefter elevens behov.

Att vara en STÖRANDE elev är ett SYMPTOM på att skolan är fel!

INTE ELEVEN.

När politik kommer till barn som mina brinner jag till.

Även på det parti jag sympatiserar mest med är jag många gånger kritisk till.

( Men hos SD hittar jag få sympatier med öht )

Och det här är ju hemskheter de basunerar ut på valaffischer nu.

”Vi sållar bort de dåliga” istället för ”vi tar itu med problemet så att dessa barn inte BEHÖVER bli stökiga”

StorSonen hatade att vänta i skolan. Och att då behöva vänta i 30 minuter på att syslöjdsfröken skulle hjälpa honom att trä symaskinen rätt igen fanns inte på kartan.

Med svår adhd som det var då så ÄR det svårt att sitta tyst och tänt som ett ljus på sin plats och vänta.

Och ja. Han störde. Så till den milda grad att jag fick komma och vara med på dessa lektioner. Jag lovar – han störde inte ett dugg då när hjälpen hela tiden fanns tätt i till.

Eller som för Junior – när skolan fallerade helt att stötta honom i skolarbetet att han tillslut gav upp skolan helt i åk 5.

Tappade tron på sig själv och blev den elev som märktes mest och hördes mest.

Den elev som troligtvis mådde sämst på hela skolan, vilket skolpsykologen påtalade med bister min.

.

Nä – vi tar och sätter dem i en jourskola istället för att lösa grundläggande problemen va? .

Denna okunskap som nu ett parti går till val på 🙈

Vad ger det för signaler om de elever mina en gång var?

Där andra barn/unga befinner sig idag?

En av fem elever har någon form av NPF.

Och långt ifrån alla får rätt hjälp och stöd.

Och det yttrar sig i många former.

#val2018 #barnibehov #lyckaspåsinapremisser #enskolaföralla

Vägen tillbaka som hemmasittare

.

Rektor som gjorde helt rätt i anpassningarna.

Varför finns de inte på varenda skola?

Guldkornen?

StorSonen hade varit sk #hemmasittare i över 3 år.

Hela högstadiet.

Så mycket förlorat.

Så mycket att ta igen.

Ett steg i taget tillbaka.

I hans takt.

Den här rektorn ville lyckas och såg till att utgången blev därefter.

En superfin historia lärare kom hem till honom och hade lektioner. Etablerade kontakt och relation.

Rektor avsatte ett rum en annan del av skolan enkom för StorSonen till en början.

Och det var dit han sedermera gick och hade sina lektioner med läraren.

Som ensam elev. .

Det fanns fler elever som StorSonen.

Som behövde anpassningar men ändå försiktigt behövdes pushas framåt.

Tillbaka.

Det kom att bli två elever till med honom och jag har i efterhand fått höra hur tufft detta var för 16 åringen samtidigt som det tog hans första kliv till där han är idag.

Ljusår ifrån.

Skulle ni träffa honom idag skulle ni tro att jag pratar om någon annan person.

Men återigen.

Med rätt uppbackning och stöd kan vi få dessa ungar på fötter, förmå dem gå och springa de lopp vi aldrig trodde att de skulle delta i. .

Tänk om den där rektorn på gymnasiet inte varit så klok och tänkt anpassningar utöver det vanliga?

Vart hade han varit då i livet?

Hur hade han mått?

Vad händer med andra som inte har sådan här tur?

.

Lärarna var fantastiska med honom då de visste om hans bakgrund. Och tack vare dem sedan så tog han sig vidare till det gymnasium han nu läser sitt tredje år på. .

Så mycket som hänt på kort tid.

Som tar andra årtionden klarade han av på mindre än fyra år.

#framtidsinvestera #lyckaspåsinapremisser

Scener ut hjärtat som delvis är mina med..

Två KungaMammor på bild.

Ute i landet bor de tusentals av dem.

Många av er som läser här tillhör dem.

De söndergråtna. De slitna. De som kämpar och som aldrig ger sig.

Krigarna.

De som förmår våra älskade NPF barn framåt.

Vidare.

Vi som bär dem stundtals när de själva inte orkar gå.

Samhällets skuld till så mycket att det blev så.

Är så.

Förändringar behöver till och innan vi är fullt där går de sönder utmed vägen.

Mina barn gjorde det.

Malenas med.

Till viss del kan jag berätta om vår resa. För om berättandet upphör kommer aldrig de förändringar som måste till.

Om vi inte förmår folk att förstå så stagnerar vi.

Då har StorSonens och Juniors tuffa resor varit förgäves.

Vi måste lära oss av historien.

Även om den bara är några år tillbaka.

Andra barn har det jävligt nu – såsom vi hade det då.

Och det kan inte fortgå så. .

Scener ur hjärtat är en öppenhjärtlig bok som skakar om och berör.

Som NPF mamma blir det personligt att läsa den. ( Jag har allaredan läst den tidigare )

Och har man ingen susning om liv som våra så kommer man att ana hur vi levt.

Lever.

Och vad det krävs av oss.

Hur våra barn mått och mår.

Jag är så tacksam till denna bok. Till denna ödmjuka kvinna Malena är som berättar om sin resa i NPF världen.

Hon som når ut mer än jag gör.

Hon som blir mer lyssnad på.

Och det spelar ingen roll vem av oss som berättar – det viktiga är att våra barn och ungas berättelser når fram.

Att vi KungaMammor blir utbrända av allt.

När samhället kapsejsar kring våra barn gör vi det med tillslut.

Förändringens tid är nu och den här boken är ett led i det.

Sprida kunskap, öka förståelse och göra om och rätt mycket kring NPF unga.

Boken berör miljön en hel del också så den är viktig att läsa enbart därför.

Vi har ingen aning om vad vi gör med miljön och klimatet om vi inte drar i handbromsen nu och radikalt ändrar våra vanor.

NU!

.

Så himmelens tacksam för igår.

För samtalen som blev.

För det vi fick höra berättas.

Boken släpps idag och kan varmt rekommendera er att läsa den!

Det var länge sedan jag sträckläste en bok så.

#tillsammansgörviskillnad 🙌🏻💕🌎👑

När det skriks på hjälp

Så mycket som hör ihop.

Det vi orsakar här och nu ger konsekvenser längre fram.

Symptom som kan ligga och bubbla länge under ytan.

Sen bara smäller det av.

Och när väl bomben detonerat står vi alla kvar i en djup krater och vet inte där och då hur vi skall ta oss ur den.

Framtiden.

Hur många gånger trodde ni inte att allt var kört?

När skolan inte lät er lyckas där och då.

När det inte anpassades utefter era behov utan efter budget.

Alla dessa tårar.

Hos er.

Mig.

All förtvivlan.

Insatser man lät bli fick förödande konsekvenser längre fram.

Tänker att det är samma sak med vårt klimat just nu.

Varje resa till Thailand från Sverige genererar 2 ton koldioxid per person!

Inget vi tänker på när sol och bad väntar med fullpackad resväska – men det ger förödande konsekvenser sen. Snart.

Och när isarna smälter påskyndas klimatförstöringen med sådan kraft att ”Day after tomorrow” filmen framstår som mesig.

Mina framtida barnbarn kommer att få ett helvete om vi inget gör nu.

Hade ju förmånen att få läsa Malena Ernman och Svante Thurnbergs bok nu på min semester , som släpps 24/8.

”Scener ur hjärtat”

Bara köp den. Eller se till att iallafall läsa den!

Där skrivs det om NPF barnen och klimatet.

Två så viktiga ämnen!!

Vi måste förstå vad som händer med våra fina NPF ungar när hela systemet kring dem är fel och det enda sätt de kan visa oss det på – förmå oss uppmärksamma – är att tillslut själva bli sjuka av allt.

Och vår planet.

Ja det är bara att läsa vad Aftonbladet skriver om det idag så borde vi alla fatta allvaret.

När de har det som en av huvudrubrikerna idag.

Malenas bok vet jag allaredan nu går att förhandsboka signerad hos Adlibris

Se det som en investering på många plan att läsa den.

Både våra barn och vår planet skriker på hjälp.

Vår.

Stressen som raderade minnet

.

Kaffeautomaten på jobbet hade sex knappar att välja bland.

Jag stod där med min tomma kopp och skulle brygga mig en mugg men det var tvärblankt.

Efter alla dessa år och hundratals druckna koppar i personalrummet så VISSTE jag ju hur jag gjorde.

Men minnet svek och där stod jag.

Kaffesugen.

Med en sönderstressad hjärna 🙈

Märkte allt mer hur oförmögen jag var till att utföra basala saker.

En annan gång hade jag lagt posten i frysen.

En tredje visste jag inte hur jag fick av mig bilbältet.

Tappade ord, mindes inte saker, frågade om, tjatade om.

Det var som om jag hade förstadiet till altzeimer ( men en hjärnröntgen uteslöt det )

Jag hade fått en hjärnskada av allt genom tid. Var utbränd min andra gång inom loppet av en femårsperiod och jag hann med en tredje med när livet kom att spy all skit på samma gång.

Att aldrig hinna läka. Återhämta sig.

Det tar år att göra det. Och när jag tog så många krig och ansvar själv så vacklar man tillslut.

Jag har fortfarande men efter allt det där.

Fick ett bestående hjärtfel, är fortfarande stressallergisk och svårt med för mycket intryck, främst ljud.

Och – fortfarande problem med minnet.

Har tex lyckats förlagt Juniors födelsedagspengar någonstans i huset men jag minns inte vart. ( Såvida ingen i hushållet slängt kuvertet om jag råkat lagt det på fel ställe 😱)

.

Läste hos @hjartlungfonden att stress är tredje bidragande orsak till hjärt och kärlsjukdom.

Mhm.

Vad att göra åt stressen när livet såg ut som det gjorde?

Att jag blev sjuk därför att samhället var sjukt kring mina barn?