När vägen blir alldeles för kort att gå

Så mycket vi inte kan påverka i livet.

Så mycket vi kan.

Att leva livet utmed seglatsen.

Ta vara på här och nu så gott det går bland stormarna vi möter.

Att vara simkunniga när båten kapsejsar och att vi har våra livräddare intill. .

Jag kom att bli en levnadskonstnär efter resan med killarna.

När båda haft depressioner av olika grad o olika stadier.

När döden inte längre skrämde utan blev ett alternativ som inte gjorde ont.

Att då vara mamma till det barnet som inte ville ha det liv jag gett det.

Som inte mäktade med livet för att så mycket redan gått fel utmed vägen.

Att då finna ljusglimtar. Att berika mitt liv i allt.

Att berika deras.

Att rädda dem.

Dra dem intill land.

Det kom att bli den tuffaste tid i livet jag haft.

Säkerligen i deras unga liv likaså.

Jag behöver prata om det igen.

Vi behöver det.

Påminnas.

Många unga orkar inte ta sig vidare igenom träsket utav vildvittror och dementorer.

Att invänta en annan tid. Då det blir bättre.

När ett annat liv väntar.

Ett bättre.

Rentutav bra.

Att där och då inte förstå att det är fullt möjligt.

Att bara vilja fly det onda utan att bry sig om hur.

Att det bara var menat en flykt, en sömn – som slutade med en katastrof.

Vi har så många unga där deras väg blir allt för kort på denna resa.

Deras enda liv.

Här.

Nu.

Det är både förjävligt och sorgligt.

Mina killar mår bra idag.

Efter allt.

Det som gjorde så ont har läkt utmed tiden och det som behövde till kom till dem. .

Inte ett barn/ungdom skall behöva bli berövad lusten till att vilja leva.

Inte en förälder ska behöva se lågan slockna i ögonen de kom att älska mest.

.

Vi har massor och åter massor att göra för att förlänga vägen.

Att se till att den övergår ifrån mörker till dagsljus och att det blir en trivsam färd framåt.

Vidare.

Till framtiden.

Till ålderdom.

Att få leva uti hundrade år.

Den evigt kloka

– Det är inte läge för det nu.

– Nej, Sam är på dåligt humör och nu gör vi som han vill för att få det funka.

– Säg inget till Sam nu på morgonen för då kanske han inte kommer iväg till skolan.

– Stanna kvar här, Sam har rymt och jag vet inte vart.

– Nu äter vi på MAX annars äter inte Sam om vi tar McDonalds.

.

Parera.

Backa.

Undvika utbrott.

Undvika misslyckande.

Gynna framsteg.

Genomförande.

Öka trivsel. .

Junior kom att veta allt om sin brors behov redan som åttaåring.

Stora suckar.

Ibland tårfyllda ögon.

En klapp på kinden från mig.

– Jag vet hjärtat, men nu måste det bli så här.

Förhandlaren.

Fredsmäklaren.

Den evigt kloka Junior.

Som tog sådan hänsyn till Sam.

Som några år senare visade sig ha liknande svårigheter.

Hur sjutton höll han ihop med det han själv bar med sig?

Hade inom sig?

Gudars som jag gjorde i all min okunnighet.

Mot båda bitvis där och då. .

I början av allt ❤️

Den farliga stressen

Om vi levt 24 timmar som människa på den här jorden – så har nutidsmänniskan funnits till i 1 sekund.

Men vår hjärna har inte följt utvecklingens snabbhet till där vi är idag – utan är kvar på den tid vi jagade mammutar.

Våra hjärnor är skapta för en helt annan tid förklarar @andersehansen i sitt @sommarip1 i förrgår.

Jag blir tagen av det programmet som förklarar och förenklar så mycket och har grunnat en hel del över det.

Min hjärna är alltså inte skapt för att utsättas för den påfrestning det kom att bli.

Den konstanta stressen som inte går att fly ifrån när man är mamma till 2 barn med NPF och krigen är många och på fler fronter.

Återhämtning som inte räckte till.

Så blev jag sjuk vid tre tillfällen tillslut – sammanlagt i flera år.

Hjärnan tog storstryk och jag har fortfarande symptom kvar.

När stresspåslag blir för stort tappar jag känsel i ansiktet – problem med kortidsminnet. Ljudkänslig och går undan när det blir för mycket surr i fikarummet på jobbet. .

Jag blev hjärtsjuk med av allt – fick tackycardi och det verkar vara bli ett livslångt fel.

Min kropp blev bra sliten av allt plus så mycket annat som stökat i livet och inte fungerat. .

Den farliga stressen som motsvarar 2 paket cigaretter om dagen. Den påverkan det har på kärlen.

Risk som ökar för både stroke och hjärtinfarkt.

Så är ju inte bara hjärnan som tar skada.

Lyssnade vidare på Anders sommarprat och fick sådan inspiration till att dels läsa hans bok #hjärnstark men också att ta till mig hans tre råd.

✨ Slarva inte med sömnen – vi behöver som minst 7 timmar per natt

✨ Motionera – fysisk aktivitet visar forskningen att det finns massvis av hälsovinster utav att utöva.

✨ Mindre skärmtid och se till att umgås med folk i riktiga livet istället.

Hur tänker ni kring stress?

Blev ni också sjuk av den tillsist eller är ni på väg dit? .

Och hoppas ni lyssnade på Anders sommarprat – eller tänker göra.

SÅ berikande!!

Nu får ni inte svika!

Jag har bitvis hjälpt dem hit.

Nu rullar de skapligt själva framåt av egen fart.

Och de kommer att fortsätta rulla men kan inte göra det utan ekonomisk hjälp.

Jag tappade känseln i ansiktet utav stresspåslaget efter gårdagens samtal med soc.

Över maktlösheten att OM samhället vänder dem ryggen igen nu till att fortsätta hjälpa dem – vilka konsekvenser det kan bli.

Konsekvenser åt fel håll och tillbaka i utveckling.

Nu när de är på gång ut – bli oberoende mig – bli en självförsörjande individ.

Efter all jävelskap bakåt är de på väg framåt!

I hög fart dessutom. .

Sam har haft aktivitetsersättning under sin studietid i Silverstaden de senaste 2 åren.

Utan det stödet ifrån försäkringskassan hade han ALDRIG nått dit han är idag.

Att kunna bo i egen lägenhet. Bygga upp ett liv. Ett hem.

En mening med att finnas till.

Att fortsätta med sina studier.

Att ta steg för steg framåt.

Vidare.

Nu har ersättningen tagit slut och han står helt utan pengar till försörjning/hyra.

Och det är föräldrar som är försörjningsansvarig tills han fyller 21 i november 🙄😳

Jag skall ut med en hyra på 4000kr själv i juli månad fick jag veta.

För OM försäkringskassan beviljar förlängt aktivitetsersättning blir det aktuellt i Augusti först.

Skulle de INTE bevilja stöd så vet jag inte hur de tänker.

Att få bo i Silverstaden har blivit hans liv, hans läkning, hans tillfrisknande, hans steg i rätt riktning nu när fortsatta studier väntar på komvux.

Byggstenarna att sedan stå stadigt på.

Junior skall bo på internat till hösten.

Bli kock.

Med en kostnad på ca 3600kr i hyra/mån.

Får bara bidrag till internat denna höst – eftersom han fyller 20 nästa år så försvinner det.

Sökt samma ersättning till honom som Sam för förlängda gymnasiestudier.

Ekonomisk hjälp för att ta sig vidare. .

Jag och killarnas pappa hjälper dem såklart med det vi kan.

Men vi har ju våra utgifter och liv.

Från augusti skall det betalas drygt 8000kr i hyra/mån annars för 2 barn som samhället bidrog till deras misslyckande i skola.

Nu när de är på banan igen så bara MÅSTE de ställa upp för dem !

Konsten att gilla läget

Att ha önskningar om ett annat liv.

En annan tid.

Att inse att livet inte blev som planerat.

Ingen dans på rosor.

Det kom att bli att bitvis gå på krossat glas med 2 trasiga barn i famnen.

Allt det där jag ville göra men inte kunde.

Allt jag önskade.

Att höra om andras liv.

Andras planer.

Se bilder från stränder på Samos.

Weekendresor till London.

Statusuppdateringar som jag inte kom i närheten av där och då.

När min lilla trädgård kom att bli det jag i princip såg på en hel sommar.

När livet var snävt, när behoven så stora hos mina killar i omgångar att de var beroende av mig.

Av den snäva sfär vi vistades i.

Att bitvis känna sig fången i sitt egna hem.

Jag kunde åka hemifrån över en dag men inte mer.

Att leva i det där och då.

Utan att anklaga killarna att det var så.

Omständigheter ifrån samhällets ovilja att göra rätt bidrog stort till att det blev så.

Och det var aldrig deras fel.

För mig som mamma finns inget heligare än sina barn.

Jag har gjort allt för dem och skulle göra allt igen 💕

Att då gilla läget.

Att få ut lycka och mening ändå utav livet.

Att skifta fokus.

Att ratta in nya frekvenser och känna in vad som gjorde mig tillfreds och lycklig i det lilla.

Att inte bli bitter på det som inte gick att nå då.

Att bli levnadskonstnär.

Att förmå mina barn att bli detsamma.

Att på hemmaplan se nya vyer.

Se det vackra.

Åka 10 minuter med bil till en sjö och vandra utmed strandkanten.

Se det vackra.

Sjön på bilden är just ett sådant tillfälle.

Minns att jag hade Sam med mig som sextonåring då så mycket blev allt jobbigare.

Tyngre.

Svårare.

Svartare.

Ändå fick vi en fin kväll invid sjön.

Prat om liv.

Om nuet.

Om framtiden.

Att vila i den stund vi hade där och då.

Liv kom att brista helt för att sedan läka och bli till ett helt nytt och annat för dem båda.

Ur askan växte något nytt.

Bättre.

Och det förgrenar sig på ett sätt jag inte trodde var möjligt ✨

Idag är jag ljusår ifrån då.

Det kom en annan tid.

Men för att finna livskvalité under de svåra åren så bara måste vi hitta strategier som gör oss lyckliga mitt i allt som är.

Konsten att gilla läget.

Den stora ensamheten

.

Midsommar.

Gemenskap.

Fest.

Trevligheter.

För andra synonymt med utanförskap.

Ensamhet.

Att sitta på sitt rum och inte vara efterfrågad.

Att inte ha någon att fråga.

Att inte tillhöra ett gäng vänner.

Det känns likt knivar i bröstet.

Jag vet.

För jag fanns där nära intill.

Såg sorgen.

Hörde längtan.

Inget är för evigt.

Jag vet att jag sade det.

Med tid kommer förändringar.

Förbättringar.

Att ha tålamodet att stå ut.

.

Idag är en annan tid.

Annan spelplan.

Så fina vänner att dela liv med.

Vänner att kunna fråga efter.

Vänner att bli efterfrågad av.

Men tiden av den stora ensamheten är inget ett barn eller ungdom någonsin skall behöva uppleva. .

Även om det förhoppningsvis kommer att bli bättre framöver. .

Inte bara jag

Jag är ingen ensam hjälte.

Vi är hundratals.

Tusentals.

Hundratusentals.

Kämpande föräldrar.

Och vi gör vår resa på olika sätt, på olika nivåer, olika grader.

Det här kom att bli mitt sätt.

Dels mitt engagemang i @kungoverlivet som jag var med och drog igång tillsammans med ett gäng NPF mammor. Allt jag kom att få uträtta där.

Dels mitt engagemang som KungaMamman här på instagram främst, även om en blogg seglat upp och jag nyss skaffade en Facebook sida åxå ( alla har ju inte instagram )

Att göra det jag gör här.

Finnas till likt en fyr på ett stormigt mörkt hav för många utav er.

Finnas till som en strålkastarlampa och lysa i ögonen för att uppmärksamma oss. Slutkörda föräldrar och söndertrampade barn. När samhället inte är i fas med NPF behoven.

Finnas till för att förmå folk överlag att få ökad kunskap om oss.

Om barn som mina.

Se till att nästa generation både föräldrar och barn inte behöver gå igenom den snårskog vi fick gå barfota igenom.

Gå på skärvor av glas. .

Ändå är det bra varje gång media skriver om det.

Att nöta nöta nöta om oss så det inte undgår någon hur det är, vad som behöver till.

Så att varenda unge/ungdom/ung vuxen får känna sig just som kungen över sitt egna liv.

Att allt är möjligt att uppnå.

.

Jag kommer aldrig att tystna om det här.

Vissa av oss blir SÅ engagerade i det vi gör och ser oss som samhällsförbättrare.

Jag är en av dem.

Som nu råkar vara nominerad av @svenskahjaltar som uppmärkarsammar det jag nu gör och gjort ett tag kring NPF.

Det är hedrande såklart – men vi alla är nominerade i det här. Vi kungamammor och pappor!!

Det är bara jag som råkar synas och höras lite mer.

Jag som väljer att lägga min fritid på engagemanget för andras skull. .

Din tid kom

– Det gäller alltid att försöka. Även om man inte lyckas fullt ut så har man gjort sitt bästa och det är värt allt ändå.

Utdelningen kan komma sen och i en annan form än man först tänkte sig.

Orden var Sams morfar och jag citerade det på mitt tal igår på Sams studentfirande här hemma.

För han hade SÅ rätt i det han förkunnade.

Och Sams bakgrund och kämpande står så mycket för det som pappa sade då han levde. .

Sams tid kom efter mycket kämpande.

Och med en utdelning han inte tänkte sig ifrån början.

Att få uppleva allt vad en student innebär fick han göra tillslut.

2 år senare än sina jämnåriga bara – men VAD spelar det för roll?? .

Det har varit helt fantastiskt att följa honom och delvis uppleva hans framgångar, hans student.

Det gläder mig efter denna vecka också att ni är SÅ många som dels gläds med oss – men samtidigt att Sams resa fram till nu kan ingjuta SÅ mycket hopp om framtiden till er som behöver det 💕

Vilken fantastisk vecka det kom att bli 🤗❤️👨‍🎓

Npf personer blir bortsållade som polis/militär

Att bli bortsållad på fel grunder. Fakta som saknas.

Bli bli bortsållad pga okunskap.

Av rädsla.

Bortsållad på grunder som inte är offentliga.

Vem som bestämt att ingen av mina söner varken får bli polis eller jobba i det militära framgår inte.

Evidens saknas då jag efterfrågar den utan svar.

Hemlighetsstämplad.

.

Jag brann av.

I vanlig ordning.

I april i fjol skrev jag en debattartikel för @svt ( som nu ligger med som länk i min bio ⤴️ )

Ifrågasätter.

Jagar de som beslutat.

De som håller tyst.

.

”På vilka kriterier har dessa beslut fattats? Hur gick resonemanget ens till på mötena där man beslutade att utesluta en stor grupp av vår svenska befolkning? Vilka hade tagits in som referenser och experter? Och vilka fattade besluten? När får allmänheten ta del av den informationen?

.

När upphörde vi att se människan istället för att stirra oss blinda på diagnoser?”

.

Nu läser jag att @forsvarsmakten skall börja titta på det här.

Någonstans spirar stark kritik in.

Från mig.

Från er.

Från intresseorganisationer såsom @attentionriks bl.a. .

Nu är det upp till @polisen att göra samma sak.

.

Göra om och göra rätt.

Korten på borden på vilka grunder, vilken forskning och evidens dessa ”NEJ DU FÅR INTE bli polis/militär ” det grundar sig på. .

Om de bara visste vilka NPF diagnoser som nu finns allaredan inom deras sektor – och som gör ett UTMÄRKT jobb!! Bara att de inte berättat om sin diagnos eller inte har den på papper.

.

Vad tycker ni i detta?

Sommarlov – med 10 veckor att fylla

.

Sommarlov.

10 veckors tomhet att fylla.

Ge det vettigt innehåll.

Jag kom att våndas inför den årstid jag älskade som mest.

När livet var som ett enda långt lov ändå då de inte gick i skolan.

Ville – men inte kunde såsom skolan var stöpt.

Var hemma 365 dagar om året.

Och skolan erbjöd inget annat.

10 veckor lång pina.

70 tomma dagar.

Minns Sams läkare med värme.

Han som förstod.

Stod på vår sida i alla krig.

Minns när han sade på ett SIP möte när sonen borde gått i klass åtta

” Utan de här föräldrarna hade den här grabben kunnat må mycket värre än vad som blev.

Såsom han är uppbackad och all uppfinningsrikedom för att ta död på tristessen är beundransvärd.

De här föräldrarna förtjänar ett stort tack för sin insatts” .

Mm.

Jag gjorde allt.

En ekonomi som gått åt till barnens behov främst.

Dagsutflykter.

Minisemestrar.

Projekt här hemma.

Hade lärt mig handla kläder på halvarea pris till mig själv och inte ha dyra nöjen alls. .

Punktinsatser för att överleva dagar.

Sen.

När allt accelererade.

När vi nådde botten innan allt vände igen.

När sommaren borde vara den tid där vi levde upp.

Då försökte vi bara överleva.

Inte dag för dag – utan ibland timme för timme.

I denna ljuva sommartid…