Ett jävla humör

Att ha det bubblandes inom sig.

Utan att veta vad som var vad.

Utan att kunna styra sina handlingar oavsett vad jag som mamma hotade med.

Att vilja ha kontrollen men att inte äga den. .

Utbrotten.

Oftast de gigantiska.

Och jag som mamma och ledstjärna som gjorde så många fel i början av allt 😢

Innan vi visste.

Att det där jävla humöret han hade bottnade i något så mycket större.

Mer komplicerat.

Svårhanterligt.

De explosiva utbrotten började komma när han var fem år.

Vid nio års ålder fick han sin adhd diagnos först.

Förstå vad fel jag gjort i min okunskap under många år.

Godisförbud som infriades då han inte skötte sig.

Spelförbud. Tv förbud.

Ajabaja – så här gör man bara inte!!

När jag gapade och skrek på hans nivå i ren frustration.

Vad VAR det för fel på ungen?

På mig?

Jag förstärkte hans känsla av att vara fel.

Dum. .

Så mycket skäll och förmaningar till den som inte kunde hantera livet och sina impulser. .

Så mycket skäll och förmaningar han sedan fick höra främst i skolan när jag väl greppade problematiken men inte andra. .

Att hela tiden få höra att man var den bråkiga.

Stökiga.

Den som aldrig kunde lyssna på vad vi vuxna sade.

Men lyssnade vi på honom och hans behov?

Såg vi utbrotten som ett tecken på att något var fel – innan de kom? .

När de sviker igen

No way att jag ger mig.

Att det var en havererad skolgång initialt på gymnasiet som gjorde att förlängda gymnasiestudier behöver till nu.

När han hittat rätt efter allt.

Att andras fel på tunga poster nu ska bli hans straff.

Han har blivit straffad tillräckligt.

Det är nog nu!

Jag godtar inte ännu ett nej ifrån försäkringskassan. Det räcker med det nej som Sam nåddes av för snart 3 veckor sedan.

Jag har krigsmunderingen på 💪🏻

Igen.

Båda mina killar föll i skolan.

Havererade pga andras oförmåga att göra rätt anpassningar utefter behoven.

Och ja.

Jag har åter fått stressymptom för min kamp mot försäkringskassans sätt att hantera båda killarnas ansökan om aktivitetsersättning vid förlängda gymnasiestudier.

Stresspåslag i 5 månader nu som accelererat.

Var själv till läkare i veckan som uppgivet suckade över min redogörelse för den senaste tiden.

Jag kommer att försöka nå utåt.

Dra i de kontakter jag fått genom åren av mitt engagemang.

Jag har förstått att vi är långt ifrån ensamma i det här och det är först nu med egna erfarenheter jag fått bevittna det andra bara pratat om.

En försäkringskassa som inte uppfyller det som står i så fin text på hemsidan.

Om då behövs så går jag så långt som till förvaltningsrätten.

Dels handlar det om killarnas ekonomi.

De ska inte bli försatta i studieskulder för gymnasiestudier för att andra gjorde fel med dem.

Och att visa för dem båda att det är färdig trampat på dem och att samhället ödmjukt niger inför dem och ställer allt till rätta då allt förmåga fel begicks bakåt i tid.