”Don’t you cry when I’m die” 💔- texten Sam skrev med svart tuschpenna på väggen i sitt rum..
Åren i galenskapens tid.
När helvetesåren tog över.
Kidnappade mitt barn. Tog ifrån honom lusten till att leva.
Orken till att andas.
När samhället drev honom mot stupet.
Puffade honom över kanten.
När budget gick före behov.
När NPF kompetensen saknades.
Att bli sjuk för att samhället är sjukt.
En djup depression.
Som höll på att ta hans unga liv.
Vart är de stora rubrikerna? För idag mår andra som Sam.
På liknande grunder.
På samma grunder.
Galenskapens tid.
Helvetesår.
Just därför har vi något att lära om tiden bakåt. Driva på förändringar.
För andra barn. Unga.
Därför har jag min pågående namninsamling
https://www.skrivunder.com/npf_sakra_helaskolgangen
Därför har jag mitt driv kring KungaMamman.
Därför vi har faktiskt liv att rädda.
Idag. Imorgon.
I framtiden 💛
Reflektioner?
Kunga Mamman 